We did it!
Eller ja, Loreen did it, men ändå. Om man går under förnamn med hela svenska folket så betyder det väl ändå att man är kompis med hela svenska folket och om min kompis vunnit Eurovision så skulle jag ta åt mig en del av äran, punkt. Någonstans vid första mellanakten började jag ha lite svårt att sitta stilla, ett tydligt tecken på att det är past my bed time. Men sen, när poängutdelningen kom igång då kickade adrenalinet in och jag var pigg som en lärka ända till strax efter 02:00. Det var jobbigt, det var svettigt och det var ångest på hög nivå – men det var värt det.
Några djupa, eller ja, kanske inte djupa, men några tankar om årets tävling i alla fall:
- Vi kommer alltid att vara beroende av jurygrupperna för folket är helt enkelt för opålitliga. Nu hörde jag att finska fans kände sig blåsta på segern och förespråkade att jurygrupperna skulle bort men så är det ju alltid, någon vinner och någon förlorar på jurygrupper. Jag kan till exempel tänka mig att Estland tycker att det är en bra idé med jurygrupper, och så vi i Sverige så klart. Ett annat år tjänar Finland på dem och då låter det säkert annorlunda. Jag vill också passa på att påminna att vi har delat på makten ändå sedan telefonröstningen infördes, det är bara tydligare nu vem som ger vilka poäng.
- Tonartshöjning prickade in tre av topp fem, de nordiska länderna. Vi missade Isarales popularitet och hade verkligen inte trott att Italien skulle knipa en topp fem-placering i år. Frankrike hade vi ju också satsat på för att vi hört att de var omtalade men sedan när vi såg numret så kände vi att nej, det här kommer inte att gå. De sköt sig själv i foten med ett dåligt nummer. Vi hade också trott att Österrike skulle gå bättre men tydligen missbedömde vi catchigheten i Edgar-låten. Österrike och Frankrike slutade istället på femtonde, respektive sextonde plats.
- I bottenträsket lyckades vi också pricka in tre stycken Tyskland, Serbien och Albanien. Sen gick ju däremot Belgien, som vi tippat där nere, oväntat (och oförtjänt) bra och landade till slut på en sjunde plats.
- Jag tror också, även om de inte nådde topp fem, att Ukraina fick en hel del sympatiröster i år också. De slutade på en fin sjätte plats men jag skulle inte kunna nynna på deras låt om så mitt liv hängde på det.
- Vi upptäckte att det var många som satsat på rött ljus i sina nummer. Vi upptäckte också att vi inte gillar det speciellt mycket, det blir lätt obehagligt för ögonen. Och Tyskland, som i och för sig också hade en klen låt, försvann ju bokstavligt talat i det röda ljuset, sångaren smälte ihop med bakgrunden.
- Med tanke på vad som gick hem i stugorna i år finns det en viss risk att det dyker upp en hel del mer eller mindre skämtsamma/satiriska bidrag nästa år vilket jag inte ser fram emot. Jag gillar (nästan) aldrig (man ska ju aldrig säga aldrig) sådana bidrag.
Nu är det länge kvar tills det blir tävling igen och med tanke på mina relativt dåliga gissningar på vilka artister som kommer att dyka upp Melodifestivalen nästa år får jag hoppas att jag och Anna inte landar på oavgjort och måste ta till dem som utslagstippningar för då ligger jag illa till. Jag tänker att bästa sättet att undvika det är att köra på på inslagen bana och helt enkelt vinna på bättre gissningar i alla deltävlingar.
Until we meet again, cause this is not the end…
/Malin
