tonartshojning.blogg.se

Vilken dramatik det blev! Pulsen steg (inte lika mycket som i fjol, men ändå) när tittarnas röster skulle delas ut. Detta trots att jag kände mig rätt säker på att jag skulle rätt nöjd oavsett vilken av de troliga vinnarna som vann. Det känns ju alltid lite tomt när vinnaren har korats eftersom man då vet att det är länge kvar innan det är dags igen. Man vet också att man ska igenom ett antal mörka och kalla månader som mest troligt kommer att kännas minst dubbelt så långa som de faktiskt är.

Hur som helt, grattis Schweiz! En välförtjänt seger tycker jag. Låten var nog den bästa även om numret var något rörigt i mina ögon. Inte då för att de använt alla specialeffekter som gick utan för att artisten sprang lite kors och tvärs utan att jag såg en tydlig tanke bakom dessa löpningar.

Här kommer några lagom strukturerade tankar om årets tävling:

• På tal om dramatik, att diska Nederländerna så där på dagen för tävlingen – dramatiskt. Speciellt med tanke på att de låg rätt bra till på oddslistorna. Personligen saknade jag inte deras låt över huvud taget men att döma av buropen som hördes när Nederländernas poäng skulle delas ut så var fansen inte nöjda med EBU:s beslut. Man kan ju inte heller hjälpa att man blir sjukt nyfiken och vill veta vad det var han gjorde som blev så pass illa att han inte fick tävla.
  
  
• Malin och Petra, alltså vilka proffs! Så naturliga och så sympatiska på scenen. Inte behövde de skrika ut varje mening heller, istället körde de en beprövad lärarteknik där man sänker rösten och på så sätt (förhoppningsvis) får åhörarna att vara tysta för att ha en möjlighet att höra vad som sägs. Succé!
  
  
• Vad gäller gårdagens pausunderhållning tycker jag ändå att det visade sig att min oro inte var helt obefogad. De lyckades inte riktigt toppa pausunderhållningen från semifinalerna. Öppningsnumret med Björn Skifs var stabilt och Lynda Wooruff var klockren men sen då? Hyllningen till ABBA, en låt?! Och Loreen, som jag älskar, bör ju inte ha alltför fria tyglar för då blir det lätt lite flummigt. Jag är inte säker på att fansen i arenan överhuvudtaget kände igen Tattoo. Det blir inte A på mottagaranpassning där är jag rädd.
  
  
• Det är så klart tråkigt när ett land inte får några poäng av folket och jag ska erkänna att jag är lite förvånad över att ödet drabbade Storbritannien just i år men helt ärligt, det numret förstod jag inte alls och sjöng han ens speciellt bra? Att Norge kom sist känns också lite orättvist, både Finland och Estland var ju exempelvis sämre. Israel gick oväntat bra, jag trodde att fler skulle protestera mot Israels agerande genom att inte rösta på dem men tydligen fanns det också någon kampanj för att rösta på dem för att visa någonting… jag minns inte exakt vad. Det känns inte som att alla Golans fina placering (femma) är helt opolitisk.
  
  
• De ensamma popdivorna gick inte överdrivet bra. Kanske genren behöver en paus så att man hinner hitta på något nytt då mycket känns gjort typ sjuttioelva gånger.
  
  
• Marcus och Martinus skötte sig fint och de fick ju också en 12-poängare. En niondeplats är inte fy skam. Vi får se om Tonartshöjning får upp ett il och försöker lära sig dansen till Unforgettable. Igår när vi satt i soffan kändes det som ett rimligt projekt.

Nu tar Tonartshöjning långledigt (tyvärr enbart från bloggande och inte från riktiga jobb) till i februari. Over and out!

/Malin