tonartshojning.blogg.se

First things first:

• Skämmes Ryssland, och framför allt Putin, skämmes!
• Jag gillar fortfarande inte att de håller på och läser upp röster från olika åldersgrupper – bara så att det finns med i protokollet.
• Min mattelärare hade varit djupt besviken för jag räknade fel förra veckan, och det var inte som att det var en jätteavancerad ekvation som skulle lösas, nej det var vanlig addition. Inför förra veckan låg jag under med en poäng, så långt var det rätt, men ställningen var alltså 10-11 och inte 12-13 som jag fick det till.

Det såg länge ut som att det skulle gå illa förra veckan och att Anna skulle dra ifrån till en trepoängsledning men som genom ett under slog det om i sista stund och istället är det nu jag som leder med ett poäng. Och nu hoppas jag verkligen att jag har rätt när jag påstår att ställningen är 16-15 till mig. Det är, som det brukar heta, olidligt spännande.

Spännande också med en tjuvlyssning på årets sju sista bidrag. Helt sjukt att det redan har gått fyra veckor sedan kalaset drog igång. Jag har väldigt höga förväntningar på det här sista startfältet för jag tror inte vi har hört något som skulle gå hem i Europa än.

1.       Anna Bergendahl – Higher Power
Jag har förstås skyhöga förväntningar på Anna efter hennes två senaste bidrag. Jag är lite rädd att det blir som det där året när jag satte allt hopp till Mariette som var sist ut i sista deltävlingen och så kom hon med For You och slog alla mina drömmar i kras. Kom igen nu Dr. Bergendahl. Jo då vars, det låter helt okej men tyvärr verkar det som att versen är bättre än refrängen. Ja det är inte lika platt fall som när jag hörde For You första gången men det känns lite beiget – både låten och hennes kläder. Beige klänning, beiga skor och eventuellt en beige hatt, människan blir ju som han i Macken: liten, beige. Jag skulle ha valt en mer party färg om det var jag.

2.       Lillasyster – Till Our Days Are Over
I år är jag beredd så inga chips i vrångstrupen om det blir growl eller ett vrål mitt i allt ihop. De hade ändå en hyfsad låt i fjol som satte sig så jag har förhoppningar på det här också. Inget direkt vrål och ingen growl på den minuten. Det låter mer melloanpassat i år och jag får lite Takida-vibbar av det här. (O, vore det inte kul om de var med!). Den är nog inte lika catchy som i fjol men den är inte helt oäven ändå. Däremot precis som i fjol kan man höra att svenska är modersmålet på sångaren. Vi får väl se vad resten av startfältet kommer med. Själva showen känns väldigt hårdockig. Det verkar vara biltema på scenografin.  

3.       Malin Christin – Synd om dig
Fint förnamn men jag kan ju inte låta bli att undra över Christin, är det ett efternamn? Eller har hon ett dubbelnamn men utan bindestreck? Jag har i alla fall inte hört talas om henne förut så det finns inga förhoppningar att tala om. Sjunger hon ”tro int”, jer a frå Norrland? Hmm, vi hann inte riktigt fram till refrängen, det var ju lite synd. Hoppas klippet från repetitionerna tar med den. Det lät lite svår-på-svenska och det gillar jag ju inte men utan refräng är det svårt att säga säkert. Hon verkar köra en Duncan Laurence, hon sitter alltså vid ett piano och spelar och sjunger. Och jag tycker hon sjunger ganska bra men frågan är om låten koms ihåg. Det kändes mer balladaktigt än svår-på-svenska när jag såg klippet, men det var ju bara 30 sekunder så det är svårt att säga säkert. Klädvalet kan vi ju diskutera vid tillfälle.

4.       Tenori – La Stella
De här vill nog väldigt gärna till Italien tänker jag. Det här, som verkar vara en duo, är också nya bekantskaper för min del. Jag tänker spontant opera i stil med Il Volo kanske. Jo lite åt det hållet drar det men det är mer pop än drama i det här om man jämför med Il Volos bidrag Grande amore och jag vet inte, jag gillar ju Grande Amore men det här känns lite påklistrat. (Om det skulle vara så att man inte kommer ihåg Il Volo så kan jag påminna om att de tävlade för Italien 2015, var favorittippade – som Italien alltid är – men fick nöja sig med en tredjeplats. Och vi vet ju alla vem som vann, vår egen MumsMåns.) Nu vet ju inte jag vilken stämma som är vilken men någon sjunger väldigt lågt. Alla kameravinklar satt inte riktigt där de skulle i klippet men det kan man ju hinna lära sig. Dock vet jag inte om det hjälper. Jag är inte heller helt säker på att de håller sig på rätt sida om smörgränsen.

5.       Medina – In i dimman
Rolig titel. Det låter inte riktigt som jag hade förväntat mig, lite mer allvar men ändå svängig när den väl kommer igång. Jag är inte helt säker på var de hämtat sin inspiration men jag klämmer i med Mellanöstern. Jag tycker det är lite bra, det sticker ut. Innan jag bestämmer mig för om jag tror att det tar sig vidare vill jag se vad de tänker göra på scenen (och lyssna på de två sista bidragen så klart). Hmm, lite pyroteknik och synkroniserad dans verkar de ha tänkt sig. Hade man inte kunnat ha något lite mer… udda, när låten ändå sticker ut.

6.       Angelino – The End
Hans namn känns ju också som en Italienflirt. Hans namn är för övrigt också nytt för mig så jag går in med ett öppet sinne. En ballad skulle jag nog ändå säga och jag tycker det låter intressant. Jag är inte helt säker på om jag hann höra refrängen på den där minuten men han har en egen röst och versen var fin. Jag hoppas han byter outfit till på lördag, det där såg nog så alldagligt ut. Jag är inte helt säker på att utstrålningen räcker till men i och för sig, om Tone Sekelius utstrålning räckte så kanske det här också gör det.

7.       Klara Hammarström – Run to the Hills
Jag vad ska jag säga… jag och Klara har ett komplicerat förhållande. Jag tyckte verkligen inte om hennes bidrag från i fjol, Beat of Broken Hearts, det var klyschigt, platt och sen var det den där Wonder Woman-outfiten som inte matchade låten. Men hon kan ju sjunga och jag tror ändå att vi kan ha lite samma musiksmak så jag hoppas trots allt på det här. Titeln känns ju kanske lite tagen men det är varken första eller sista gången man stöter på det. Hur många låtar med titeln Without You finns det inte? Ja, det här giller jag. Det är verkligen något annat än det hon hade i fjol. Jag vet inte vad jag ska likna det vid men jag tänker nästan lite irländskt när jag hör det, uppoppat inte så där überfolkligt med fioler och flöjtar och sådant. Nej, där sköt hon sig själv i foten. Hon kör på en liknande kostym som i fjol. Wonder Woman måste vara hennes stora idol. Hon verkar också ha använt samma koreograf som ifjol, rörelsemönstret ser bekant ut. Jag har inte gnällt på ljussättningen så mycket i år men här tycker jag att man har valt fel. Om kläderna är rödguldiga så skär det sig med blått ljus – ser de inte det?

Nä men tänka sig, även den här veckan verkar det som att det kommer att bli svårt att sia i hur svenska folket väljer att rösta.

Till final: Klara Hammarström & Anna Bergendahl

Till semifinal: Medina & Angelino

Hur det än går så ska vi komma ihåg att det finns viktigare saker i livet, som Ruslana, vinnare av ESC 2004 från Ukraina, sa: freedom above. Sen får man tänka sig ett ”all” där på slutet. Kom ihåg att 2004 var kvaliteten på engelskan mycket sämre än vad den är idag. 

Kom igen nu Sverige.

”Sveriges flagga gul och blå och det har Ukraina också.”

/Malin