tonartshojning.blogg.se

Fredag igen. Och det har varit en lååång vecka så det känns ändå rimligt. Förra veckan gick bra med mina mått mätt. Så när full pott, men så knep Panetoz den sista finalplatsen framför näsan på Theoz och eftersom jag gillade Panetoz mer så var det inte hela världen att jag gick miste om två poäng. Det kan hända att det hade låtit annorlunda om Anna klämt i med en fullpoängare men nu gjorde hon inte det. Jag leder nu, 12 – 9. Tyvärr har det väl genom åren visat sig att det inte är så mycket värt att leda så här pass tidigt in i tävlingen – samtidigt tänker jag att det måste ju ändå vara bättre än att ligga under.

Då ska vi se om tredje deltävlingen innehåller några godbitar. På pappret är Paul Rey min solklara favorit och på pappret tror jag också på Marcus och Martinus men vi får se vad verkligheten säger om saken.

1.       Paul Rey – Roylas
Kom igen nu Paul, visa var skåpet ska stå! Hmm, alltså jag är nog lite besviken men det betyder inte att jag tycker att det är jättedåligt, det är bara inte i klass med Talking in My Sleep eller The Missing Piece. Det låter lite mindre Paul och lite mer Jimmy ”Joker” Thörnfeldt” och LIAMOO som båda varit med och skrivit låten. I år verkar det i alla fall som att Paul fått hjälp med frisyren av någon annan än sin mor. Oj, så mycket folk det var på scenen, han brukar ju vara rätt ensam. Kanske lite mer lättillgängligt nummer än till The Missing Piece. Det är synkad dans och lite pyroteknik. Jag hoppas ändå på det här för att jag gillar Paul.

2.       Casanovas – Så kommer känslorna tillbaka
Hur törstiga är svenska folket på riktigt klassiskt dansband? För det är vad vi har här. Och det är klart att det svänger, men i mina öron låter det precis som alla andra dansbanddängor. Vi får väl se hur pass de har försök spacea till det på scenen. Jo men sångaren har ändå klämt sig i ett par glittriga byxor och det ska han ha plus för. De står på lite upplysta block och ”spelar” sina instrument. Det känns ändå mer naturligt än Arvingarnas ”dans”. Så frågan här är bara, how badly does svenska folket like their dansbandsmusik?

3.       Melanie Wehbe – For the Show
Hmm, jo då det låter helt okej. En lite så där lagom avancerad poplåt. Dock känns det som att det blir lite bråttom att få in själva titelfrasen där i slutet av refrängen. Kunde man inte ha strukit ett ”do it” och gjort plats åt den frasen? Hon verkar däremot vara ensam på scenen och det ser ut att vara ett ganska stilrent nummer med lite rök och rutmönster. Men jag har problem med den där stressiga frasen, det har jag.

4.       Nordman – Släpp alla sorger
De verkar vara inne på samma spår som Loulou Lamotte, inga sorger. De har ju ett eget sound, både i Håkans röst och i nyckelharpan som den andre herren spelar så är det ju. Men jag vill gärna ha lite mer mörk urskog eller häxbränning och lite mindre glättja (det borde ändå vara ett ord tycker jag). Är man hängivet Nordman-fan så kanske det här räcker men personligen är jag inte överförtjust. Jag tycker det blir lite tamt. Fågeltema på det. Jag får lite Hear Them Calling-vibbar (om det är någon som minns Islands bidrag från 2016, en bra bit som dock inte tog sig till final om jag minns rätt). Hmm, utstrålningen på herr Hemlin är ju inte så där så man behöver solglasögon heller.

5.       Laurell – Sober
Oj hon lät som bekant men jag känner inte igen vare sig namnet eller tjejen på bilden. Hennes röst måste ju påminna om någon annans då. Tyvärr kan jag inte riktigt sätt fingret på vem… kan det vara Tones and I, Dance Monkey-tjejen? Jag tycker nästan att det hinner bli lite tjatigt på den där tjuvlyssningsminuten så vi får väl se hur det står sig i tre minuter. Nej men varför har dansarna stora, blåa, björnhuvuden på sig? Det tycker jag vi stryker direkt. Nu är jag i glashuset och svingar igen, men är hon inte lite för gammal för sin stil…ja, nej jag får ju kolla upp det så jag inte slår sönder hela bygget. Nä men titta så rätt jag hade, hon är ju till och med äldre än mig, född 1979.

6.       Ida-Lova – Låt hela stan se på
Nej, jag tycker det blir tråkigt jag. Svår på svenska är ju också något av en hatgenre för min del så det kanske inte är så konstigt att jag inte gillar den här på direkten. And don’t even get me started on dubbelnamn som låter som de har sitt ursprung i oeniga föräldrar. Tindra-Glindra är en personlig… tja inte favorit kanske, men jag slänger mig ofta med det namnet om jag ska gnälla över nog så kreativa föräldrar i dagens samhälle. Nja, inte jättespännande nummer heller och då gillar jag ändå oranget (ni kanske minns från tidigare år att jag jobbar för att orange ska få samma böjningsformer som andra färger). Jag tror kanske dubbelnamnen får vänta ett tag till på comeback i finrummet.

7.       Marcus & Martinus – Air
Nu ska vi se då. De var ju väldigt duktiga i Masked Singer även om jag fortfarande är sur för att de slängt in två norrmän – hur faan (Olof Wretlings uttal gäller) skulle man ha en chans att knäcka det? Jo men, vet, nog går det här vidare på lördag, det tror jag. Jag vet inte om jag tycker att det är superduper direkt, men det borde ändå räcka. Jag måste tvärlyssna igen för jag tyckte den första strofen var så välbekant. Ett ögonblick… jo men, låter inte det också som LIAMOO, något ur Bluffin. Lite lasershow som verkar gå i blått. Och så klart, synkad dans – är man tvilling så är man.

Då ska vi se hur Tonartshöjnings tvillingtelepati står sig. Jag tänker att om jag bara tippar lika som Anna resten av tävlingen så är ju segern min oavsett hur det går i själva festivalen. Men jag vet inte, det är dåligt med utslag på telepatiometern just nu… Och svårtippat tycker jag också att det känns. Det får bli en lyssning till. Nej jag vet inte om det hjälpte direkt men nu kör vi.

Till final: Marcus & Martinus + Paul Rey

Till semi: Nordman + Melanie Wehbe

Ja nu får det bli så och sen får jag hoppas att det är dans på logen på lördag så dansbandsfansen inte har tid att rösta.

/Malin