tonartshojning.blogg.se

Återtåget har börjat! För det där gick ju ganska bra, tre av fyra rätt för min del. Vilket ger sex poäng och ledning med en poäng. Carina var bra, Björn Gustafsson var tillbaka och det var rolig. Man har ju orimligt höga förväntningar på hans mellanakter känner jag.

Maria Sur – When I’m gone

Hon har övergett balladen och ”det är ju lite synd om mig temat”, nu är det mellodramatisk radiopop. Det bygger liksom upp till att låten ska börja men det känns inte som att den kommer igång men det kanske det gör när man får höra hela. Till det en modern laser/ledskärmsshow. Det ser snyggt ut och sången låter bra, men frågan är om låten är nog bra?

Engmans kapell - Norrland

Det är ju trevlig med en Norrlandshyllning i mello, det är alldeles för sällsynt. Sen hade jag kanske hoppats att det var Hooja som skulle vifta med Norrlands- (och EPA-dunks flaggan). Det här är som nån blandning av ett dansband och BoKaspers orkester. Mysigt och så men jag vet inte om det kommer sälja i no, no Norrland direkt. Som show har de valt klassik uppställning av låtsasspelande band, med en violinist somhar en lite fri roll på mitten. Jag hyllar initiativet men jag undrar jag…

Dear Sara – The silence after you

Oj det lät inte som en vuxen kvinna, mer som ett barn. Det låter som vilken radiolåt som helst. På inspelningen hördes hennes röst mer, den drunknar nästan i kören när man får se klippet från scenen. Framträdandet är annars i samma anda som Maria Surs, fast Maria hade lite mer raka linjer och Sara kör mer på rökliknande effekter. Båda två kan ju knappast ta sig vidare och då tror jag Maria är starkare.

C-Joe – Ahumma

Jag skulle kalla det afropop, men genren kanske har ett riktigt namn. Jag tänker lite på lejonkungenspelet till playstation, tror jag det var. Det var iaf väldigt trevlig musik på alla banor där, den känslan får jag. Det är gungvänligt men lite tamt känner jag och ytterligare ett framträdande som har copypastats: en soloartist och fyra matchande dansare, inte ens bakgrundsfärg och blink känns unikt. Till den här låten hade jag velat ha något riktigt färgglatt.

Liamoo – Dragon

Hmm, går det lite för långsamt kanske. Lite mer Imagine Dragon, lite mindre cool r’nb artist. än tidigare. Han sjunger ju bra, och jag önskar ju varje gång han är med att han ska rappa lite också. Vi får se hur det blir med det, jag har inte hört något än. Tyckte jag såg en lite slängkappa, i så fall är det pluspoäng för den.

Fröken Snusk – Unga och fria

Jag ska inte ens gå in på vad jag tycker om artisten sen tidigare, nu är det ny mellovecka nya möjligheter för icke favorit artister att kliva över väldigt låga ribbor. Nej men snälla SVT, sa Hooja blankt nej eller? Det är barnsligt töntigt, knappt medioker sång och den rosa skimasken (även om färgen passar i sammanhanget) där det sticker ut 1 km lösögonfransar gör inte saken bättre. Man får ge henne dock att ingen har suttit på en stor rosa dalahäst och sjungit tidigare… tror jag då.

Nej hörrni, det var inte jätteintressant den här veckan. Jag skulle kalla det här för ett getingbo, men inte ett högtflygande – ett jordgetingbo kanske. Men tippa måste man!

Till final: Liamoo, Maira Sur

Till finalkval: (som jag förra veckan lärde mig att det heter)…nej egentligen tycker jag ingen mer förtjänar ens en andra chans men jag säger C-Joe (C-note höll jag på skriva, minns honom? Rymde med Michael Scoefield i Prison Break – det var tider det!) och lite mot min vilja säger jag Fröken Snusk då…

/Anna