tonartshojning.blogg.se

Tjoho! Årets första och längsta månad är över och vi kan börja blicka framåt mot ljusare och glittrigare tider. Jag tycks minnas att jag förlorade i fjol (jag skyller på svenska folket) och det kan eventuellt vara så att jag också förlorade året innan – illa! Illa såg det också ut när Norge helt plötsligt gick om Sverige i fjolårets Eurovision med sjukt mycket publikröster. Det löste sig ju dock några dagar efteråt då den vitryska juryns röster ströks på grund av något som jag inte riktigt kommer ihåg. Det kan ha handlat om att de avslöjat hur de skulle rösta före tävlingen men jag är inte helt säker. Vi slog Norge och ibland (speciellt så här i skidtider) är det det enda som räknas.

Jag är taggad till tänderna och har gigantiska förväntningar på årets startfält. Det är många bekanta namn med som till exempel Nanne Grönvall, Sonja Aldén, Anna Bergendahl och Mariette. Jo då, jag minns mycket väl hur illa det gick sist jag satte allt mitt hopp till Mariette som startade sist i den sista deltävlingen (djup besvikelse!) så jag ska försöka att inte ha alltför höga förväntningar på alla gamla bekantingar men med tanke på hur många de är borde ju någon av dem leverera.

Den första deltävlingen är ju sällan den starkaste men i år är det flera gamla rävar med redan här så på pappret är den här inte svagare än någon av de andra deltävlingarna. Nu ska vi höra om det verkar stämma även utanför pappret.

1.       The Mamas – Move
Fjolårets vinnarkör = höga förväntningar. Kom igen nu brudar, rocka röven av dem (som Sally skulle ha sagt)! Lite åt gospelhållet vilket man ändå får säga är ovanligt i sammanhanget. Jo men det svänger ordentligt. Jag ska försöka att inte haka upp mig på att de sjunger ”wanna” istället för det grammatisk korrekta ”wants” (trots att det borde fungera precis lika bra). Möjligen hade jag skruvat upp förväntningarna en aning för mycket för jag är inte helt nöjd men det är inte dåligt på något sätt. Framträdandet verkar inte helt olikt det som de medverkade i fjol, utan John då förstås.

2.       Suzi P – Moves
Wow, unik titel. Man kan ju tycka att de kunde lagt två låtar med så pass lika titlar en bit ifrån varandra. Det här är så vitt jag förstår en tjej som är känd för covers på Youtube men det är bara något jag har läst. Jag hänger nämligen inte på Youtube speciellt mycket. Hiphop på svenska, not my favourite. Lite lationvibbar i dunket men det hjälper inte mycket.Det här med Youtube är nog inte riktigt samma sak som att stå på scen. Jag tycker hon ser lite obekväm ut.

3.       Robin Bengtsson – Take a Chance
En före detta vinnare till, med en titel som känns väldigt ABBA dessutom. Det kan bli bra det här. Eller också blir det lite småtråkigt i jämförelse med hans tidigare bidrag och definitivt i jämförelse med ABBA. Refrängen känns lite klen vilket aldrig är bra i de här sammanhangen – eller i något annat sammanhang för den delen. Han ska ändå ha lite cred för att låten inte låter som en blek kopia av hans tidigare bidrag. Robin är inte direkt känd för sin avslappnade stil på scenen. Det funkade bra i I Can’t Go On där allt var koreograferat in i minsta detalj och han hade ett gäng dansare men när han själv är nästan lika koreograferad till en låt med mindre tempo då känns det stelt.

4.       Malou Prytz – Ballerina
En av fjolårets glada överraskningar. Undrar om hon klarar av att följa upp I Do Me. Det är ju alltid lite vanskligt när de lyckas över förväntan första året och sen är med nästa år igen. Det kan gå bra som för till exempel Loreen och mannan i bidraget innan men det kan också bli plattfall som för Anton Ewald. Jo men det här låter riktig bra, bättre än i fjol om ni frågar mig. Det är någon typ av midtempo ballad med väldigt modernt sound, lite Sia-inspirerat. Jag ifrågasätter klädvalet på genrepet men i övrigt är det här min favorit för kvällen. Kläderna kan ju dessutom mycket väl bytas ut.

5.       OVÖ – Inga problem
Nej, jag har inte stavat fel, det är inte Owe som ska vara med igen. Det här verkar vara en duo och jag har sett någonstans att OVÖ står för ”om jag överlever”. Det ska vi väl ändå tro att de gör även om det nog blir tufft att ta sig vidare med kvällens andra svenska hiphoplåt som inte är bättre än den första utan tvärt om. Lägger man däremot till framträdandet så går nog det här om ändå. En av dem ser i alla fall avslappnad ut, he’s got the rhytm. Den andra är lite mer vandrande-pinnelik.

6.       Sonja Aldén – Sluta aldrig gå
Vad kul att Sonja är med igen, det var länge sedan. Nej men det här var inte jättekul Sonja. Lite för lik För att du finns utan att nå upp till den standarden. Det blir lite sömnigt under den minut som man får tjuvlyssna på. Jag tror att hon får svårt att ta sig vidare trots att det verkligen ser ut som att hon älskar det hon gör. En fin klänning verkar också vara planerat.

7.       Felix Sandman – Boys with Emotions
Unge herr Sandman har ett ganska saftigt jobb framför sig om han vill att jag ska gilla hans låt för efter att jag sett honom i Störst av allt har jag svårt för honom. Han kan ju välja att se det som en komplimang till sina skådespelartalanger om han vill. Tja, det går säkert vidare även om jag inte är jätteimponerad. Det låter lite Ed Sheeran möter någon deppigare. Ämnet känns väldigt aktuellt och det är säkert ingen nackdel. Han verkar ha lånat delar av sin gode vän Benjamin Ingrossos scendekor, det är väldigt rött bakgrundsljus. Och så har han lagt till vita kläder som fungerar lite som en sådan där duk som man dorg ner när man skulle visa något på OH. Kom ihåg att less is more ibland Felix.

För en första deltävling tycker jag att det låter riktigt bra. Då var det bara det där ångestfyllda momentet med att försöka sia om svenska folkets åsikter kvar.

Till final: Malou Prytz och The Mamas

Till andra chansen: Felix Sandman och Robin Bengtsson 

/Malin