tonartshojning.blogg.se

Jag är på ett fruktansvärt dåligt humör, och det beror inte på att Anna leder med en poäng utan på idioter med vapen, teknikstrul och Trump. Jag ska försöka att inte låta mitt dåliga humör gå ut över bidragen i den andra deltävlingen.

Några gamla rävar dyker upp även på lördag men inga gamla vinnare. Och så dyker det upp några nya bekantskaper också. Förra veckan var det några ”nya bekantskaper” som tydligen inte var så nya after all, typ Albin och Pa. Men i veckan tror jag ändå att dem som jag kallar för okända för mig faktiskt är det.

1.      Nomi Tales – Funniest Thing
Först ut – en ny bekantskap. På bilden ser hon lite Loreen-inspirerad ut. Hmm, lite udda, egen men ändå väldigt mello. Den text jag har hört so far, tolkar jag som en ganska hård diss mot någon, oklart vem. Vad synd, hon har glömt att slå på utstrålningen. Det är mer ”deer caught in headlight” än ”glitter and starlight”. Numret är något av en korsning mellan Lorpans Tattoo och Anna Bergendahls Ashes to Ashes.

2.      Schlagerz – Don Juan
Jag gissar på dansband, baserat på z:at där i slutet. Ett kvinnligt dansband, det är ju lite kul. Jo då, riktigt klassiskt dansband. Inte min favorit men ibland får svenska folket för sig att det är dansband de vill ha så jag måste lyssna in resten av motståndet innan jag uttalar mig om deras chanser. De kör som Arvingarna har gjort de senaste gångerna, utan instrument. Det ger ju lite mer svängrum till scenshowen men jag vet inte om det kommer att vara nog med utrymme för att de ska svänga vidare i tävlingen.

3.      Erik Segerstedt – Show Me What Love Is
Länge sedan man hörde något från honom. Han ligger lite på minus så här innan för han är, om än väldigt avlägset, en del av orsaken till teknikstrulet som kört mitt tålamod i botten här i afton när jag försökt boka biljetter till ”A Show Larger than Life”, och Erik är med i den showen, så… ja lite hans fel känner jag i nuläget. Jag hade kanske hoppats på lite mer boyband-vibes men det ger snarare mello-vibes, och det är väl inte helt fel det heller. Erik han har gjort tvärt emot Schlagerz och ställt in ett par instrument på scenen. Följaktligen har han alltså begränsat sin show lite, det löns nog inte hoppas på någon synkroniserad dans då. Men ett mer begränsat nummer matchar låten bättre om vi ska vara ärliga.

4.      Klara Hammarström – On and on and on
Hon kör en gammal klassiker och snor titeln från ABBA. Hmm, det här känns också väldigt mello. Det är inte lika bra som ABBAs On and on and on. Jag tycker att det hinns med många olika moment på bara en minut i det där klippet. Man ska inte glömma att less is more, ibland. Temat på numret verkar vara grekisk gudinna. Någon tydlig koppling till det kan jag inte spontant hitta i låten, men det är kanske en naturlig utveckling av det Womder Woman-tema som hon kört tidigare. Jag tycker inte att det här är lika catchy som Run to the Hills, synd.

5.      Fredrik Lundman – The Heart of a Swedish Cowboy
Country har ju varit omåttligt populärt sedan Beyoncé släppte Texas Hold ’em. Vi får väl se om Fredrik kommer upp i samma nivå. Nej, det gjorde han inte. Det här var mer lite långsam till midtempo-takt och texten var inte heller lika catchy. Men man kanske inte ska jämföra en (för mig) ny, svensk artist med en av världens största. Fredrik verkar också vara en som kan jobba lite på watt-nivåerna i sin utstrålning. Kanske borde han också överväga om han inte ska hålla i gitarren genom hela låten. Movesen blir lite stela när den hänger på ryggen tycker jag. Synd att låten inte är vassare för jag gillar hans röst.

6.      Kaliffa – Salute
Veckans fotbollslåt. Det påminner om Albin och Pas låt förra veckan, alltså lite Panetoz möter Medina. Det är trallvänligt, det skulle kunna gå. Kanske inte riktigt lika catchy som Helt seriöst (som jag har en speciell relation till eftersom vi lärare på ekonomiprogrammet skrev en egen text till den inför en julavslutning. Det gick något i stil med ”Helst seriöst, hur sakta kan man gå? Korridorer upp och ner, ner, lärare du aldrig ser. Helt seriöst nu går du så där segt. Du har ingen riktigt timing, här kommer läraren med vagnen.” En riktig hit, om jag får säga det själv). Numret blir ändå lite viktigt tänker jag så jag ska smygtitta på det innan jag bestämmer mig för exakt vad jag tycker om det här. Herr Kaliffa har precis som Albin och Pa värvat ett antal dansare så det blir håll igång på scenen. Färgtemat är oranget, vilket jag gillar, men i övrigt känns det inte som något direkt nyskapande nummer. Man ställer artisten, som inte fixar några mer avancerade dance moves i mitten, och så låter man dansarna fladdra runt honom i desto mer avancerade mönster Beprövad teknik ända sedan Peppe Eng var med i första säsongen av Let’s dance.

Oj ja, det blir klurigt i veckan också. Jag är i alla fall på bättre humör nu på fredag kväll än jag var igår när jag smyglyssnade på bidragen. (Biljetterna är nu bokade!) Så jag tror att jag lyckats hålla mig från att gnälla på någon i onödan. Eftersom jag ligger under med en poäng vore det bra om jag och Anna inte tippar lika, men så klart bara i fall jag tippar bättre. Det känns i alla fall tryggt att veta att jag har mina kollegor i ryggen, de har bedyrat att hela Kanalskolan står bakom mig.

Hjälp vad svårt det blev då men här kommer min gissning:

Till final: Erik Segerstedt & Klara Hammarström (mest på utstrålning, inte så mycket på själva låten)

Till finalkval: Nomi Tales (hoppas hon har lite mer umf att gräva fram)

Ja nu finns det på pränt, och det som är satt på pränt det ändrar man inte på, inte i det här fallet. This is not your time, jag tror inte att vi har årest vinnare i det här startfältet heller. 

/Malin