Eloise eller kalkon?
Det är helt orimligt så fort tiden går sedan kalaset väl drar igång! Vi är redan framme vid den sista deltävlingen (emoji med exploderande huvud). Förra veckan gick nästan som jag ville, men fyra friska poäng blev det i alla fall och jag leder nu med två poäng, 12-14 – tror jag det står.
Även den här sista deltävlingen innehåller en gammal vinnare nämligen Arvingarna (där blev det problem med numerus, för de är ju flera, men det får duga). På senare år har de inte lämnat lika djupa avtryck men jag kan fortfarande nynna på parodiversionen av I Do. ”Kalkon, kalkon, kalkon en större kyckling…”, so funny.
Vi får väl se om de kommer upp gammal god Eloise-klass eller om det blir mer åt kalkonhållet. Jag håller också en tumme för Scarlet som är sist ut på lördag. Deras låt från i fjol var bra överlag men hade några mindre lyckade inslag som drog ner totalbetyget en aning.
1. Arvingarna – Ring baby ring
Nej, hörni gubbar, det där var nog mer kalkon än Eloise. Kommer jag ihåg rätt att de inte vill kallas för dansband, eller har jag hittat på det? Hur som helst så låter det väldigt mycket dansband, ganska beiget dansband. De fortsätter utan instrument. I år är det lagom stela danssteg på en liten läktare som gäller. För att det ska bli mindre stelt har de med sig några dansare som shakear loss lite mer.
2. Arwin – This Dream of Mine
Honom känner jag inte igen. Han ser inte ut att vara en dag över 14, men det är han förstås annars skulle det bryta mot reglerna. Jo då vars, en dramatisk mello-pop-dänga skulle jag kalla det här. Har han redan en fanskara på något socialt medium kan det kanske gå vägen. Ett ganska stilrent nummer verkar det vara, med någon typ av självlysande ställning. Men jag är rädd att scenvanan, eller snarare avsaknaden av scenvana (som jag utgår ifrån), gör att det känns lite stelt. Dock inte stelt på samma sätt som när Arvingarna tar sina staplande danssteg, utan mer som att det går åt mycket tankekraft till att hitta rätt kamera och komma ihåg att stänga handen här och öppna den där. Å i seg int om he, det tar säkert sin beskärda del av hjärnkapacitet, men det känns inte som ett helt naturligt rörelsemönster.
3. Saga Ludvigsson – Hate You so Much
Henne känner jag inte heller, men titeln ger ändå vissa förhoppningar på att det ska vara lite fart i det hela. Är det här också lite countrydoftande eller? Uptempo var det i alla fall. Refrängen blir lite klen när det bara är ”I hate you so much, so much, so much”, men annars var det väl helt okej. Johodå, grönglittrig baddräkt med fransar, cowboy boots och kaktusar i bakgrunden – det måste ju räknas som country då. Men som sagt, kanske lite för klen refräng för att det riktigt ska lyfta.
4. Victoria Silvstedt – Love It!
Hon är i alla fall bekant, och jag minns till och med hennes ”hit” från 90-talet (antar jag att det var), Hello Hey. Jag trycker för tvekan redan innan jag hört låten, baserat på mina fördomar om Vickan. Nej, det här blir mesig. Någon stor sångerska var hon väl aldrig. Årets Gunilla Persson skulle jag vilja kalla henne, bor (eller har bott, vad vet jag) i USA, känd mest för att hon är känd, sjunger inte jättebra. Kanske hinner hon jobba lite på syncen med dansarna för i de där 30 sekunderna kändes det lite som att de hade olika instruktioner.
5. Vilhelm Buchaus – I’m Yours
Är han tysk? Dansk? Kanske går det att höra på brytningen. Nej det gick inte. Han kan så klart vara svensk också, det vara bara namnet som gjorde mig lur om att han kommer söder ifrån. En helt okej låt, kanske mer en typisk radiolåt än en som passar på stor arena men ändå. Lite egen röst, bra röst skulle jag med mitt tränade öra säga. Det blir väldigt mycket la, la, la på den där enda minuten. Kan det bli för tjatigt eller tjänar man röster på det för att folk kan sjunga med? De verkar ändå ha gjort vad de kan för att anpassa låten till en arena. Jag fick lite Friends-vibbar av scenografin så vi kanske kan säga lite vardagsrum möter arenapublik om framträdandet.
6. Scarlet – Sweet n’ Psycho
Samma titel som Ava Max gamla dänga, och den är ju bra så då får vi se om det ligger i titeln liksom. Ja men refrängen är i alla fall det bästa i låten, och den är catchy. Jag anar att låten har lite samma problem som deras Circus X, att det inte riktigt känns som att delarna sitter ihop men det är lite svårt att säga när man inte hört hela låten. Ett nummer värdigt Eurovision med dansare i svarta kroppsstrumpor med taggar lite här och var, och så kedjor och annat mysigt som hänger ner. Det kanske är åldern, men alltså måste det verkligen blinka så mycket? Är det effektfullt? Är det något jag inte fattar?
Vad gäller finalkvalet, som också går av stapeln på lördag, så tänker vi som så att vi tippar det enbart på Instagram och så kommer våra gissningar när vi vet vem/vilka som tar den sista platsen i finalkvalet.
Okej, då ska vi se var vi landar jag tänker så här:
Till final: Scarlet och Vilhelm Bachaus
Till finalkval: Hmm, har jag mer ångest men jag kanske ändå landar i att Arvingarna har tillräckligt med röstvillga fans så jag gissar på dem.
Det var den sista deltävlingen, nu är det bara finalkval (som knappt räknas) och final (som verkligen räknas) kvar. Det blir spännande.
/Malin
