tonartshojning.blogg.se

Det känns som att det går på repeat Sverige! Kalifas Slaute är ju bara en variant av Media eller Panetoz från de två föregående åren. Tråkigt! Vi gör nåt dumt som vi ångrar sen, när finalen låter precis som i fjol.

Inte för att det fanns jättemycket bättre bidrag men både Nomie Tales och Cowboy-Fredrik hade varit roligare alternativ än Kalifa. Sen var det ju riktigt illa att Erik Sergerstedt gick till final, för då drog Malin helt plötsligt förbi och leder med en poäng, 7-6.

Nu får vi hoppas att låtarna börjar steppa upp lite, det har ju mest varit mellanmjölk hittills om vi ska vara ärliga.

Greczula – Believe me

Hmm en rockkille med nitjacka, och om jag förstår det rätt är Greczula hans efternamn. Han har lite så där rockraspigt skön röst men jag tycker inte att låten är så märkvärdigt. Efter första versen är jag försiktigt positiv men sen tycker jag inte att refränger gör sitt. Vi får se när man får höra hela låten om det växer något. Numret verkar i alla fall hyfsat stilrent och han verkar vara själv på scenen, det kan nog bli snyggt.

Malou Prytz – 24K Gold

Malou är tillbaka hon måste väl ha hunnit bli 20 år eller nåt nu? Jaha, klädfärgen var ju given tack vare titeln och hon verkar köra all in på guldtemat. Det är Malou i guldglittrig baddräkt och guldiga stövlar, tillsammans med sex stycken dansare i samma outfit, det enda som skiljer är att dansarna har kortare skaft på stövlarna. Och så dansar de inramade i ett gluddraperi. Själva numret känns väääldigt gjort, och låten är inte lika vass som hennes Ballerina, som hon tävlade med senast. Det här låter mycket mer radiodanslåt.

Björn Holmgren – Rädda mig

Eh, ja det är lite svår på svenska-pop. Kanske lite eget dunk men inte direkt originellt. Och scenens utseende fattar jag inte alls, sunkigt väntrum? Eller vad är det han vill efterlikna? Det kanske hänger ihop med låten och har någon fin betydelse men nu är det mello och på treminuter kommer folk inte fatta det. Då är det glittertime Rudolf! Man kanske måste se hela framträdandet för att fatt, på 30 sekunder kändes det extremt beigt.

Dolly Style - YIHAA

Nej men nej. Något slags försök att rida på Beyonces Texas Hold’em kanske? De översminkade dockorna känns allt annat än nytt och fräscht. På lördag får varje förälder ta sitt ansvar. Det är 18 års gräns på röstandet. Punkt.Slut.

Angelino – Teardrops

Just det, det här känns väldigt mycket mellaneuropeiskt bidrag från 2018-19 kasnke, post Månseran. Det är ett snyggt nummer med Angelino och en fem-sex dansare, en svart bakgrund där det ”regnar”. Men precis som med Malous låt så känns det sså väldigt gjort. Vi har sett det gång efter annan och det är inte heller markant bättre än vad vi redan har sett. Okej låt, snyggt nummer det är vad vi verkar ha att välja på i år.

Annika Wickihalder – Life Again

Det börjar lugnt men snabbar upp till en wannabe storslagen barfotadans där mycket går ut på att man kan svänga med kjolen. Hon har ju mäktig röst och budskapet är fint, om att älska livet igen efter vad man får anta har varit en svår tid då. Men nej, jag tycker inte att det lyfter. Och vem har lätt henne i den mycket märkliga plastiga gröna toppen?

Jag hoppas verkligen att vi fortfarande inte har hört vinnaren, för inget av det vi har hört hittills känns som ens en given finalplats i Eurovision.

Det blir svårtippat den här veckan också, och nu var det inte heller några riktigt tunga namn med som kan leva enbart på meriter. För mig spelar det absolut ingen roll vilka som går vidare (så länge det inte är Dolly Style det spelar lite roll) så det enda viktiga nu är att försöka få en fullpoängare. Jag kommer således bara försöka räkna ut vad svenska folket tänker…wish me luck.

Till Final: Malou Prytz and Annika Wickihalder

Till finalkval: Greczula

Nej nu känner jag att det typ blev en gissing helt i blindo. Jag är ingen känsla för vart det tar vägen på lördag. Bara att hoppas att det blir till min fördel.

/Anna